» Från Geologi och mineralogi 1881 till Maringeologi 2010

Stockholms högskola bildades 1878. Den första professuren var i matematik. Waldemar Christofer Brögger var en norsk geolog som vid 29 års ålder kallades till högskolans andra professur 1881, i ämnet Geologi och mineralogi. Hans uppdrag innebar även att grunda Geologisk-mineralogiska institutet.

Ämnet och institutet har ofta angetts i omvänd ordning: Mineralogi och geologi för ämnet, samt Mineralogisk-geologiska institutet. Brögger själv använde ibland Stockholms Högskolas Mineralogiska Institut i sitt brevhuvud. Högskolans matrikel är dock tydlig vad gäller såväl ämnet som institutets namn: "Brøgger, Waldemar Christofer [...] professor i geologi och mineralogi vid Stockholms högskola samt led. av dess sjumannanämnd 1881−97 [−90]; grundade det geologisk-mineralogiska inst. vid högskolan hösten 1881."

I en skrift om biologisk-geovetenskaplig forskning vid Stockholms universitet från 1972 skrev Ivar Hessland bl. a. följande om Brögger: "Av intet skapade han i Stockholm på kort tid ett fritt och nyorienterat utbildnings- och forskningsinstitut, till vilket unga geologer från hela Norden samlades. Bland dessa återfinns många av de klassiska namnen i nordisk geologi." Frans Erik Wickman såg samma sak och uttryckte Bröggers nio år i Stockholm som "A seminal period of Nordic geology" (Bulletin of the Geological Society of Finland, v. 58, 1986).

Waldemar Christofer Brögger stannade i Stockholm till 1890, då han kallades till en professur vid universitetet i Kristiana (Oslo). Hans längtan till Norge var påtaglig 1890: "Her vil jag nemlig ikke i længden holde ud at være; jeg længes hjem." Långt senare, i ett brev till Percy Quensel 1934, skrev han: "Jeg tenker altid tillbake til mine Stockholms-år, som mine lykkeligeste år." (Geir Hestmark: "Vitenskap og nasjon, Waldemar Christopher Brøgger 1851–1905", Aschehoug, 1999).

Professuren var obesatt av ekonomiska skäl under 1890-talets första hälft. Den geologiska disciplinen upprätthölls av Arvid G. Högbom som t. f. lärare 1891-1896, det sista året som ordinarie professor. Han flyttade dock till Uppsala 1896, där han hade en professur fram till 1922. Arvid G. Högbom efterträddes av Gerard De Geer, som var professor 1897–1924 och Stockholm högskolas rektor 1902–1910. Två av de fem stora föreläsningssalarna i Geovetenskapens hus är uppkallade efter Högbom och De Geer.

Ämnet Geologi och mineralogi var odelat fram till 1909. Helge Bäckström hade utnämnts till professor i Mineralogi och petrografi under 1908. Han blev därför förste företrädare i samma ämne vid institutionsdelningen 1909. Institutet delades upp efter 28 år, med 1909 års bildning av Geologiska institutet och Mineralogiska institutet.

Vid institutionsdelningen 1909 valde Gerard De Geer att bilda ämnet Geologi. Han efterträddes i sin tur av Johan Gunnar Andersson ("Kina-Gunnar") en kort period (1925–1926), innan Lennart von Post tog vid med början 1929 fram till sin död i januari 1951. Gerard De Geers och Lennart von Posts sammanlagda verksamhet över drygt ett halvt sekel (1897–1951) gjorde att Geologiska institutet i stort sett renodlades till en kvartärgeologisk institution, även om professuren och ämnet var Geologi.

Benämningen ändrades till Allmän och historisk geologi i och med att Lennart von Posts efterträdare, Ivar Hessland, tillträdde professuren 1953. Kvartärgeologin ingick då fortfarande i ämnet. Hessland utverkade redan 1954 att kvartärgeologin fick ett eget ämne med inriktning mot tillämpad Kvartärgeologi, med egna lokaler. Carl-Gösta Wenner blev förste företrädare för kvartärgeologin.

Ivar Hessland drev Allmän och historisk geologi mot maringeologisk forskning, särskilt inom delområdena marin mikropaleontologi och biostratigrafi, marin geofysik och litostratigrafi, samt marin sedimentologi och sedimentgeokemi. Områden som fortfarande utgör vitala inslag i den nuvarande institutionens vetenskapliga profil.

Allmän och historisk geologi fick en ny inriktning mot Nordeuropas kontinentala berggrundsgeologi och impaktstrukturer när Maurits Lindström tillträdde professuren 1984. Ämnet vändes åter mot maringeologi då Jan Backman fick professuren 1997, med intressen i djuphavsborrningar och oceanhistoria (paleo-oceanografi). År 2010 ändrades ämnesbenämningen till just Maringeologi. Jan Backman torde vara den siste innehavaren av denna professur som går att följa i rak linje tillbaka till Waldemar Christofer Brögger, Stockholm högskolas andre professor.

Från och med 2007 breddades ämnet till att omfatta även sötvattenmiljöer, i och med att kvartärgeologen Barbara Wohlfarth anslöt till institutionen.

Waldemar Christofer Brögger Arvid G. Högbom Gerard De Geer Johan Gunnar Andersson Lennart von Post Ivar Hessland Mauritz Lindström Jan Backman    
Brögger Högbom De Geer Andersson von Post Hessland Lindström Backman    
Barbara Wohlfarth
Wohlfarth
Institutionen för geologiska vetenskaper
Svante Arrheniusväg 8, SE-106 91 Stockholm | Telefon: 08 16 20 00