|
Les Eyzies Maj 7, 2012
skrivet av Bengan och Bobban

Änligen, som höjdpunkt på kursen Människans Utveckling, har vi nu kommit till Les Eyzies 20 mil öster om Bordeaux i Aquitiane-provinsen. Här rinner floden La Vézère som har grävts sig ner i landskapet och forma ett djup dalgång som är världens rikaste arkeologiska fyndplats. Här har man hittat lämningar som sträcker sig 600 000 år tillbaka. Här skall vi 24 deltagare i exkursionen utforska de mest intressanta fyndplatserna under en vecka och speciellt då dom s.k. abrier där forntida människor slog upp sina boningar.
Idag började vi strax bakom vårt hotell och tittade på den abri där den första Cro Magnon-människan hittades redan 1868. Eller rättare sagt 3 män, en kvinna, ett nyfött barn och en massa stenverktyg. En abri är vad vi i Sverige kallar ett överhäng och på den lokala dialekten kallas det Cro. Just det här överhänget ägdes av bonden Magnon så därför fick de tidigaste europeiska fynden av moserna människor namnet Cro Magnon.
Sen gick det åt helve, eller rättare sagt gick vi till dalen George dÉnfer, som betyder just helvetesdalen. Dalen är skapad av ett biflöde till la Vézère och här kunde vi se exempel på hur berget är uppbyggt i olika skikt. Hårda kalkavlagringar är varvade med mjukare lager av s.k märgel, blandning mellan kalk och lera. Just i dessa mjukare partier verkar vittringen starkare så att man får urgröpningar i bergen och arbirer uppstår.
Efter dagens ingående geologiska dos så var det dags för lunch på restaurangen Laugerie Basse där vi under livligt diskuterande inmundigade en trerätters med vin. Gåsleverpastej (Paté de Foie) med sallad, Anka med rostade kastanjer och till sist Nötkaka med valnötskräm. Därefter en välbehövlig promenad tillbaka till Les Eyzies i solen.
På eftermiddagen besökte vi Musée de Préhistorie som var imponerande i sin omfattning. Det verkar som man har lyckats samla allt som har hittas i omgivningarna, men trots det är det mycket väl strukturerat. En mycket livfull guide redogjorde på engelska för de sen-paleolitiska perioderna: Aurignacien, Gravettien, Solutrean samt Magdalenien. Ett axplock av de mest intressanta punkterna är u-formade fiskkrokar och världens äldsta synål från 20 000 år sedan. Att få se den klassiska skulpturen av bisonoxen, som sträcker sig bakåt och slickar sin manke, i original slår det mesta. Likaså att dom använde sig av oljelampor med veke av fibrer från enbusken för att lysa upp i de grottor som dom målade i. Det gav förutom ljus även en god lukt från enevirket vilket kopplar till att det är dags för en Gin-och-Tonic före middagen. Hej då. I morgon skall vi åka buss till Le Moustier.
|